Tina Bakken Edbäck

Idag har jag och Agnes varit och hälsat på mina kollegor på jobbet. Hon skötte sig exemplariskt hela dagen (hon sov mest om man ska erkänna). Kul att träffa alla igen och snacka om allt möjligt. Agnes fick en fin fin träningsoverall av idrottskollegorna (Tack ska ni ha!) och en kommentar från en av kollegorna var; Vi vågade inte köpa någon rosa....

 

Igår fick Agnes sin första julklapp av morfar och mormor lite i föskott. Ett babygym. Agnes tackade och bugade och har nöjt lekt lite i det idag.

 

Idag har det snöat massor. Försökte mig på att trotsa snöovädret och gå ut på min dagliga promenad men efter 200 meter gav jag upp och begav mig hemåt igen. Barnvagnen fastnade i den blöta snön - suck! Det blev skottning av gården istället som motion. Resten av dagen har vi spenderat inne.

 

Lite foton på familjen.

 

Nu har det blivit vintertid och det visas här hemma med att det är minus 8,5 grader ute. Agnes passar även på att göra lite morgonträning med pappa; träna att nackstabilitet. Detta är inget hon gillar skarpt utan grymtar mest åt uppgiften.

 

Lite kylslaget idag men det trotsade jag och Agnes och tog en promenad i det fina vädret. Vi gick och handlade ljung till krukorna utomhus, för nu är det dags att styla om utomhuspyntningen. Om det vill sig tar vi en tur till skogs imorgon för att införskaffa diverse saker till piffningen.

 

Senare på eftermiddagen var det besök hos gammelfarmor på schemat. Där fick vi både mat och tårta, och Agnes fick även presenter. Det var en glad tjej mestadels, lite sovande och på slutet gallskrikandes. Nu kanske vi inte får komma tillbaka på besök nå mer...

 

Igår kom den första snön, lovley säger jag bara. Jag och Agnes var ute och promenerade när ovädret kom in och jag kunde inte låta bli att le. Tänk att snö kan göra en så glad. Idag har det också kommit lite snö. Nu är det inga enorma mängder men det blev lite vitt i allfall. Känner att skidsäsongen närmar sig.

 

Sedan måste jag bara visa vårat senaste inköp till Agnes, en Babybjörn bärsele. Vi har testat lite kortare stunder för att hon ska vänja sig och idag somnade hon i den, det måste ju ändå vara ett gott betyg. Det är kanoners att få händerna fria så man kan göra saker även fast hon inte sover.

 

Det är inte lätt att hitta tiden att skriva några rader här men nu så.

 

Har haft en kiking liten dam två kvällar i rad, underligt att det bara är på kvällstid när mamman vill ha liten egentid och pappan kan ta över. Men pappan duger inte under kinkigheten utan det ska vara mamma. Hon är en liten prinsessa under dagstid i allfall.

 

Vad har vi då pysslat med under dessa dagar? Ja, inte mkt av ngn underlig anledning och dagarna går ändå. Nu sover sessan så mamman ska väl ta och äta lite lunch nu när tid finns. Senare får det bli den dagliga promenaden.

 

Och för att inte glömma så var vi utan vatten imorse och är än, vilket höll på att bli en smärre katastrof då jag desperat behöver morgonkaffe, nu mer än någonsin faktiskt. Som tur är har jag lite vattenflaskor här och där, då man ska dricka mkt under amningen så vi lyckades skrapa ihop droppar till ett kaffekok. Gud välsigne för det!

 

 

 

Det är inte lätt att hålla sig vaken när man ska bli klädd för att gå ut på promenad.

 

I går kväll var det en skrikkväll igen för Agnes, så nu vet vi att lungorna fungerar väl. Tänk att det kan bli sådär, inget hjälper man försöker med allt och tillslut när det skrikits i timmar fungerar det med mat och sedan somnar hon. Konstigt! Och jag försöker undvika sådan mat som gör att bebisar får ont i magen men det är svårt att undvika mjölkprodukter i maten. Aja, nu är hon lugn och fin, sussar så sött i säng.

 

Appropå att sova, så sov hon rejält i natt. Kan ha berott på ren utmattning förvisso, men 6 timmar utan att vakna(knappt man vågar skriva det, man kan ju få bannor) tackar mamman för.

 

Idag har vi ett födelsedagsbarn i huset, allra käraste maken fyller 37 år. Ikväll ska vi fira, eller i allfall ge present jag och Agnes, för middagsätning tillsammans var det längesedan man hade.

 

Vilket skitväder det har varit idag. Det blev en snabb tur ut i landet på förmiddagen, innan himlen öppnade sig, för att ta upp de grönsaker som är kvar ute på landet. Alla var med, även Agnes, men även denna gång höll hon sig i bakgrunden.

 

Idag blir älskade Agnes 1 månad, tänk vad tiden går fort.

 

Idag har vi haft storkusinen Sixten m familj på besök. Jag skulle vilja säga blixten Sixten, för han är verkligen inte still en minut, det går fort och får han inte som han vilja bryter han ihop med ett vrål. Men han är härlig och har världens sötaste smilgropar. Agnes kikade bara lite på sin kusin och sina andra besökare när hon väl vaknade, men hon visade desto mer att hennes lungor fungerar som de ska.

 

Nu pustar hela familjen ut på soffan, det är ju ändå fredagsmys....

 

(Typiskt att man glömde att ta ett enda foto av kusinerna, så tyvärr går det inte att bjussas på en bild)

Det här med att amma mitt i natten är ingen höjdare, framförallt inte när dottern väljer att vara vaken två timmar. Inatt var jag så trött så jag höll på att svimma. Gjorde ett tappert försök att involvera maken men då började hon bara gallskrika och blev hux flux dödshungrig igen. Aja, det är stämmningsfullt tyst mellan 04-06 i allfall (om man bortser från makens snarkningar, som kan vara en uns störande när man själv är trött)...

 

Idag har både farmor och mormor & morfar varit på  Agnesbesök. Morfar hade med sig en bra present som blev mkt uppskattad av Agnes, en mobil att hänga ovanför skötbordet.

 

 

Agnes sover alltid bra efter morgonmatningen, så man får några timmar att bara vara på förmiddagarna. Det gillar jag. Igår beslöt jag mig för att det var dags att färga utväxten (eller största anledningen är ju att  dölja de grå håren som man har) på Agnes förmiddagslur. Jag slängde i mig frukost och började sedan med färgningen. Lagom när jag börjat smeta in färgen, vem vaknar inte då? Så typiskt, det var bara att snabbt smeta i resten av färgen (medans dottern skrek) och sedan fram med brösten för matning. Hmmm, en timme sov hon naturligtvis när mamman ville göra ngt utöver det vanliga stöket....

 

På kvällen valde hon att visa sig från sin allra bästa sida och gallskrika i perioder från 19 till 23, sedan somnade hon av ren utmattning tror jag. Sådana stunder känner man sig maktlös, då inget man gör verka hjälpa. Peppar. peppar så händer inte detta så ofta.

 

Idag har vi varit på BVC och Agnes väger nu nästan 3900g. Barnmorskan fick lov att fråga om hon var nymatad när hon vägde sig och ja, det var hon ju. 300 grams viktuppgång på en vecka är inte illa (man kan även skåda en liten dubbelhaka på dottern). Inser att hon ärvt mammans matbehov, stackars maken säger jag bara...

Igår var det ett riktigt skitväder, bokstavligt talat. Blåst och regn hela dagen. Agnes och jag gjorde en liten shoppingrunda på förmiddagen, då vi var på Ica Maxi, barnens hus och åhlens. Och vi hälsade på maken på jobbet. Hela tiden hade jag en sovande dotter, perfekt!

 

På eftermiddagen valde vi att mysa i soffan.

 

         

 

Idag lyser solen, så jag hoppas på en lång promenad senare idag....

Då var vi hemma från älgskogarna igen. Agnes blev glad över att träffa sin pappa igen, han är ju ändå bäst på att byta bajsblöjorna.

 

Det blev mkt kött även i år och Agnes fick vara med på sin första älgstyckning, dock i bakgrunden i år. Nästa år kanske det blir mer livat.

 

         

Då har Agnes och jag åkt norröver och mött upp älgjägaren, som förövrigt skjutit tre älgar än så länge i årets jakt. Var lite orolig för den långa bilfärden men Agnes tog den med ro och sov hela vägen upp. Jag proppade i henne massor av mat innan avfärd (så mkt brösten förmådde), kanske var det ett bra trick?

 

Här har vi redan hunnit träffat min moster, som inte riktigt kunde slita sig från min gosiga dotter.Och imorgon är det dags att träffa min mormor.

 

Agnes var glad att träffa sin pappa igen och jag med. Nu slipper jag byta bajsblöjor mitt i natten.....

Då har vi varit på BVC-besök igen. Agnes väger nu 3630g och är hela 55cm lång (hon har vuxit 4,5 cm på 10 dagar, hmmm undrar om de verkligen mätte rätt förra gången, för nu kontrollerade vi flera gånger nämlingen. Ja, ja hon kanske blir riktigt lång, både jag och maken är ju redigt långa så hon har ju lite att brås på....).

 

Idag var det faktiskt första gången som jag körde själv med Agnes i bilen och det gick ju riktigt bra, trots att hon sitter bakvänd i bakstätet. Tur det finns speglar som man kan ha lite koll.

 

Inatt har det ätits lite mer och mamman har fått mindre sömn, typiskt när man ska iväg på ngt och inte kan sova ut på morgonen. Vi får se hur snäll hon är ikväll, då vi imorgon drar norröver och hälsar på maken som är på älgjakt.

 

       

Jag är person som, kanske mer än många andra, är enormt beroende på att jag får ngt att äta när jag är hungrig. Annars kan det gå illa, speciellt för omgivningen. Nu, med en liten dotter som kräver min uppmärksamhet, får jag träna på att vänta att äta när tid finns och konstigt nog går det med. Tänk hur kroppen och hjärnan kan ställa in sig och anpassa sig efter det som är just nu...

Att få frukost innan elva i detta huset är ett minne blott. Den lilla tösen kräver min uppmärksamhet mellan nio och elva. Då kanske ni undrar varför jag inte äter innan nio? Jo, det förstår ni, här prioriterar man sig lite mer sömn, efter en tidig morgonmatning vid femsnåret och Agnes ska bestämt vara vaken en stund efter, till sisådär halv sju. Morgonkaffet då, undrar ni. Det hinns med medans man ammar, eller annars alldeles innan. Det går bara inte att missa....

 

Fin fint väder idag, det gillades av både Agnes och mig. Vi tog tillfället i akt och tog oss en redig promenad på 70 minuter i det soliga vädret.

 

När man ska ut på promenad gäller det i nuläget att tajma in när Agnes sover och detta kommer efter matning. Då gäller det att vara snabb att fixa vagnen och stoppa ner tösen, snabbt själv på med kläder och ut. Sedan går det fint under själva promenaden då hon sover sött och mamman kan njuta av den friska luften och att röra på sig. Döm av min förvåning när jag kom tillbaka efter promenaden idag, tar av mig jackan och märker att jag inte stängt in det ena brösten i amningsbehån efter senaste matningen. Som sagt, man måste vara snabb när man ska ut och gå....

Då har maken åkt på älgjakt och lämnat tjejerna hemma. Känns konstigt att vara själv med en liten tös och tre katter. Lite nervöst med allt ansvar, undrar om jag kommer kunna sova..... Nej, nu ska jag sluta vara orolig, det finns ju massor av ensamtående som klarar av detta så då gör jag det med.

 

Nu är det dags att byta bajsblöja på en liten krabat.

Idag är lilla Agnes två veckor. Tiden går fort....

 

Natten har varit bra. Agnes sov ett riktigt långpass så mamma fick sova många timmar i sträck. Hon sover fantastiskt bra i sin egen säng. Den är lite stor och hon väldigt liten, så den ser gigantisk ut när hon ligger där och sover.

 

....eller amningsnacke kanske är ett bättre ord. Här stirrar man antingen på sitt  högre eller vänstra bröst med en  liten Agnes fastklistrad, ett antal gånger per dag. Inte konstigt att man blir lite stel, framförallt nattpassen är påfrestande för nacken då man själv nickar till med jämna mellanrum. Men får erkänna att det är värt det...

 

 

 

En nybadad och hysfsat nöjd ung dam i pappas knä, iförd i en för stor pyjamas. Snart är det troligen dags för ett matskrik så jag passar på att äta innan (igår blev det inte middag förrän vid 21 och det är tok för sent för mig). Att få sitta tillsammans med maken och äta hör inte till verkligheten längre....

 

Inatt fick mamman två enorma kastspyor över sig, naturligtvis vid två olika tillfällen. Agnes lyckades även spy ner sig själv och mammas del av sängen. Men sur mjölk luktar väl härligt... Mellan spyningarna sov hon faktiskt riktigt bra och länge så det är jag glad över.

 

Idag har vi varit på BVC-besök. Jag matade Agnes innan vi åkte, tyckte jag men det blev hysteriskt hungerskrik i bilen till BVC. Det var bara att slänga fram maten i bilen på parkeringen när vi kom fram och mata lite till. Undersökningen gick fint, nu väger tösen 3390g och är 50,5 cm lång. Så mat verkar hon få i sig. Det som ororar mig är att hon verkar ha ärvt mitt behov av att snabbt få mat när man är hungrig, detta kryddat med lite envishet, Jisses, vi kommer ha att göra....