Tina Bakken Edbäck

Igår var jag med Selma till Djursjukhuset. Hon har en knöl på ena sidan som inte vill försvinna och nu tyckte vi (efter de sagt att vi ska avvakta då hon inte  verkar ha besvär eller bry sig när man tar på den) att det var dags att en vetrinär kollade in detta. Natuligtvis kunde inte vetrinären säga vad det var utan vi ska komma tillbaka så det får göra en biopsi. Skulle få en tid så fort som möjligt och den snabbaste tiden blev 5 september, hmmm man får se hur det blir med den. Kanske får man låta ngn annan rycka in och lämna in henne.

 

Jag var också på koll igår, inte hos ngn vetrinär utan hos barnmorskan. Hade gått upp ett kilo (nu är det 11 kilo sedan inskrivning) och magen hade växt 3cm. Nu kläms det exttra mkt på magen för att känna att MiniMe ligger som hon ska och det är ingen ljuvlig upplevelse, hon protesterade med faktiskt för när barnmorskan skulle höra på hjärljuden så rörde hon sig så hennes lillla hjärta tickade på i en rasande fart. Vi fick avvakta lite tills hon lugnat ner sig och då tickade det alldeles utmärkt. När de skulle mäta mitt blodtryck krånglade den uråldriga apparaten och det visade sig viss tillslut att jag hade 110/75, viket resulterade i att jag fick kissa i en kopp och kolla äggvita (inget utslag) och att jag ska tillbaka nästa vecka för att kolla trycket igen. Nu är trycket inte onormalt men de jämför med hur jag legat på som har varit 120/60 och då blir det ju en rejäl stigning på undertrycket. Jag tror ändå att den där apparaten inte fungerade som den ska eftersom hon fick krångla länge innan hon fick ett tryck. JAg har ju inga symptom på att må dåligt, eller de symptom som kan ligga till grund för havandeskapsförgiftning. Bra att de vill hålla kolla så jag kommer snällt tillbaka nästa tisdag och kollar trycket igen (hoppas på en fungerande apparat bara).

 

Nu blir det frukost, då kaffet är urdrucket sedan  blir det en tur till gymet för lite träning.

 

Ha det gott!