2:a gången avklarad
Japp jag kom i mål även denna gång. Hela 48 minuter snabbare än 2010. 9h30min är min nya tid att slå, kanske redan 2012? Är jag nöjd, ja och nej. Hade som mål att åka under nio timmar och misslyckades med det, skulle slå chefens tid, missade det med 20 minuter. Men jag var ju snabbare än förra året, så lite nöjd är jag allt.
Hur gick årets resa då? Jo, fick åk själv då papps var krasslig. Kom till start redan 07:17, betydligt tidigare än förra året men och då ett stort MEN då skulle visst alla andra också starta.
Observera lemmeltåget i bakgrunden.
Jag kan förstå vad folk säger på riktiga vasan om kö i första backen, för det var det verkligen. Ibland stod det helt stilla, jag hittade inget ställe där jag kunde smita förbi, trots att jag höll vänster ytter. Får nog tänka på tt starta senare nästa gång (som när jag och papps startade, inge folk alls och egen väg uppför hela första backen).
Vägen till Smågan tog allstså evigheter. Men stakningen gick bra bara man fick utrymme för det.
Vägen till Mångsbodarna var varm. Jag hade satt på mig för mkt kläder och tänkte att jag kastar snart av mig den förbaskade västen, några hundra kronor hit eller dit gör väl inget. Men väl i Mångsbodarna stod suporterteamet (make, pappa och mamms) så av med västen och ge till dom. Gud vad nice det var kan jag säga.
Vägen till Risberg blev jag trött. Fick lite koma (precis som jag fick inför Evertsberg förra året), helt tom i bollen, Vet inte riktigt vad det berodde på men trött blev jag. Gott med vätska när jag kom fram.
Vägen till Evertsberg gick bättre i år än förra året, kände mig piggare när jag kom dit. Där stod åter suporterteamet och servade med sportdryck, torr underställströja, ny mössa och nya vantar.
Nerföråkningen efter Evertsberg är rena rama njutningen. Men jag förstår inte varför folk ska envisas att ploga när det är så fina spår, bara förstör. Även i år höll jag mig på benen i alla utföråkningar. Förvisso några uppförsbackar innan Oxberg men det gick bra. Förvisso finns det såskoppar som bromsar upp, har man tur kommer man förbi.... Papps och mamms stod och hejade när jag kom till Oxberg.
Mellan Oxberg och Hökberg var jag trött igen. Blev illamående av sportdrycken som jag drack i depåerna, inte av min egen förstås men den var ju slut. Tror jag slarvade med vattnet i år. Innan Smågan drack jag inget men svettades massor, dumt av mig, det kostade lite nu. Maken stod i Hökberg, fick Cola, vilken fröjd med socker och koffein (jag drack lite kadde också). Huvudet jättetrött, tröttare än kroppen.
Vägen till Eldris var jag gööör pinknödig. Blev avudsjuk på alla män för det är lättare att göra sina behov alldeles brevis skidspret medans en anan vill ha lite skymundan innan man drar ner byxorna. Höll mig enda fram till Eldris där jag fick lov att uppsöka en bajamaja. Lite vatten, buljong, kaffe och gel i kroppn och sedan till MOra. 9 km kvar.
Nu blev det spurt på tanten minsann, men ack jag hade krampkänningar i min högra vad. Förbaskat att man inte fruckit som man skulle tidigare under loppet. Aja, jag åkte på som f*n. Nu skulle alla krafter tas slut, inget såsande här inte. Låg i omKörningsfilen hela vägen till Mora. Och gudars vad skönt det var att komma i mål!
Man kan inte bli bra jämt på bild,
Puss och kram på er alla
Hur gick årets resa då? Jo, fick åk själv då papps var krasslig. Kom till start redan 07:17, betydligt tidigare än förra året men och då ett stort MEN då skulle visst alla andra också starta.
Observera lemmeltåget i bakgrunden.
Jag kan förstå vad folk säger på riktiga vasan om kö i första backen, för det var det verkligen. Ibland stod det helt stilla, jag hittade inget ställe där jag kunde smita förbi, trots att jag höll vänster ytter. Får nog tänka på tt starta senare nästa gång (som när jag och papps startade, inge folk alls och egen väg uppför hela första backen).
Vägen till Smågan tog allstså evigheter. Men stakningen gick bra bara man fick utrymme för det.
Vägen till Mångsbodarna var varm. Jag hade satt på mig för mkt kläder och tänkte att jag kastar snart av mig den förbaskade västen, några hundra kronor hit eller dit gör väl inget. Men väl i Mångsbodarna stod suporterteamet (make, pappa och mamms) så av med västen och ge till dom. Gud vad nice det var kan jag säga.
Vägen till Risberg blev jag trött. Fick lite koma (precis som jag fick inför Evertsberg förra året), helt tom i bollen, Vet inte riktigt vad det berodde på men trött blev jag. Gott med vätska när jag kom fram.
Vägen till Evertsberg gick bättre i år än förra året, kände mig piggare när jag kom dit. Där stod åter suporterteamet och servade med sportdryck, torr underställströja, ny mössa och nya vantar.
Nerföråkningen efter Evertsberg är rena rama njutningen. Men jag förstår inte varför folk ska envisas att ploga när det är så fina spår, bara förstör. Även i år höll jag mig på benen i alla utföråkningar. Förvisso några uppförsbackar innan Oxberg men det gick bra. Förvisso finns det såskoppar som bromsar upp, har man tur kommer man förbi.... Papps och mamms stod och hejade när jag kom till Oxberg.
Mellan Oxberg och Hökberg var jag trött igen. Blev illamående av sportdrycken som jag drack i depåerna, inte av min egen förstås men den var ju slut. Tror jag slarvade med vattnet i år. Innan Smågan drack jag inget men svettades massor, dumt av mig, det kostade lite nu. Maken stod i Hökberg, fick Cola, vilken fröjd med socker och koffein (jag drack lite kadde också). Huvudet jättetrött, tröttare än kroppen.
Vägen till Eldris var jag gööör pinknödig. Blev avudsjuk på alla män för det är lättare att göra sina behov alldeles brevis skidspret medans en anan vill ha lite skymundan innan man drar ner byxorna. Höll mig enda fram till Eldris där jag fick lov att uppsöka en bajamaja. Lite vatten, buljong, kaffe och gel i kroppn och sedan till MOra. 9 km kvar.
Nu blev det spurt på tanten minsann, men ack jag hade krampkänningar i min högra vad. Förbaskat att man inte fruckit som man skulle tidigare under loppet. Aja, jag åkte på som f*n. Nu skulle alla krafter tas slut, inget såsande här inte. Låg i omKörningsfilen hela vägen till Mora. Och gudars vad skönt det var att komma i mål!
Man kan inte bli bra jämt på bild,
Puss och kram på er alla
Kommentarer
Trackback
