Tina Bakken Edbäck

En egendomlig sak hände maken och mig vid vår lunchätning igår som jag glömde berätta om. När vi sitter i godan ro och smaskar mat kommer en i byn i på gården, man kan ju kalla det granne för vi är ju inte så många här (personen bor längst ut i byn så man ser inte så mkt av denne, förutom att man passerar huset varje gång man åker ut och in i byn). Nåväl, personen kommer fram och harklar sig. Vi tittar upp och så säger denne; Jag har ngt pinsamt att säga. Jag och maken tittar på varandra och sedan på personen igen och säger, okej..... Personen fortsätter; Jag heter X och är alkolist. Vi blir alldeles tysta, inte ngt man väntat skulle komma ur personens mun. Vad säger man då tillbaka? Jag drog till med att presentera mig själv, maken med (dumt kanske men det var det snabbaste jag kom på). Personen fortsätter; Jag fick i uppdrag att gå runt och berätta, så nu vet ni. Mmmmm svarar vi. Personen säger; Jag kan behöva lite uppmuntran nu, det kommer bli tungt. Det räcker med ett hej. Självklart svarar vi, det kommer att gå bra det här.... Grannen traskar sedan vidare till nästa hus.

Märkligt det där, vad säger man egentligen när en helt främmande person (ja inte helt, personen bor ju i byn men det enda jag gjort är att hälsa på avstånd) kommer fram och säger en sådan här sak? Lite tagen på sängen om man kan använda ett sådant uttryck här....

Nu är måndagen gjord. Avslutades med en helt fantastiskt bra Teateruppsättning av våra estet tvåor, Kåldolmar och kalsipper. Man har ju varit klf för några av dem.....

Puss och kram på er alla