Tina Bakken Edbäck

Hej!

Nu är det gjort och genomfört, Öppet Spår. Pust det var lite jobbigt stundtals, ibland kände jag mig sliten. Men jag kom i mål efter 10 h och 18 minuter. Inte nöjd med tiden, hade siktat på under nio timmar, men slitet i spåren, iallfall de som fanns, var jobbigare än vad jag förutspått. Man får ingen direkt flyt i nio mil om det är sladdriga spår, dålig ursäkt men bra spår gör bra tider, och kanske några mer mil skidor i benen förstås. Hade bara åkt strax över 25 mil kanske i minsta laget, men annars hyfsat tränad, om jag får säga det själv. Nu har jag en tid som jag föbättra, ska ut i Fädernas spår igen, ska baske mig under nio timmar, kanske redan nästa år...

Nu tänkte jag att ni skulle få en resumé av de nio långa milen...

Dagen började med att klockan ringde 04:20. Tidigt men nödvändigt. Gick och piffade upp mig lite, ja ni läste rätt, ville se någorlunda bra ut på korten som skulle tas efter vägen, en piffad trött Tina ser bättre ut på kort än en opiffad trött Tina. Fåfäng jag vet men det står jag för. Frukosten serverades av Pappa 05:00, i god tid så man skulle hinna göra toalettbesök innan avfärd.

Vi åkte hemifrån 06:10, det gick bra ända fram tills vi kom till vägen som leder till och från Mora. Det blev värsta bilkön. Det sniglade sig fram och det blev en timme i bilkö, vi kom inte fram till  före 07:00 som vi hoppats på utan 07:40. Men det gjorde inget, flygade start fram till halv nio. Vinkade av sambon som skulle vara servicepersonal efter vägen och jag och Pappa begav oss mot starten.

Berga By - Smågan
07:50 gled jag och pappa över startlinjen. Nu var vi iväg, och körde sakta men säkert mot den första berömda uppförsbacken. Där kom jag och pappa bort från varandra direkt. Jag gick uppför i ett hyfsat tempo, hade önskat lite musik i högtalare i de 3 km långa uppförslutet, det hade gjort susen. Kanske ngt för arrangörerna att tänka på. Lite flåsigt uppför men annars gick skidåkningen smärtfritt fram till smågan.

Smågan - Mångsbodarna
Efter en kort vattenpaus i Smågan så var det dags igen. Denna färd gick bra, här hade jag min snabbaste tid om man ser på kilometertiden.

Mångsbodarna - Risberg
Nu var det dags att åter igen bege sig uppför de härliga backarna jag hade i Vasastafetten. Den här gången gick det bra, jag var stark och jag visste att jag tränat i lite seg uppförslutning. Denna gång besegrade jag backarna och kände mig mer än nöjd när jag nådde spårets högsta punkt.

Risberg - Evertsberg
Denna sträcka var min plågsammaste, jag blev ofantligt trött när det var 7 km kvar till Evertsberg. Energin tog slut, började drömma om sportdrycken som sambon skulle servera när jag kom fram. ofantligt skönt att komma fram, i med massor av dryck och energi. Kul att se sambon, han hejade på. Det blev även ett kort toalettbesök. Men när jag skulle sätta på mig skidorna igen hade jag fått is i bindningen och höll inte på att få på mig skidorna. Men med hjälp av staven fixade det sig. Nu hade jag stått still länge och hade börjat frysa, händerna var som isbitar. Måste få upp värmen så ut i spåret igen.

Evertsberg - Oxberg
Det började med utförslut, händerna var stelfrusna. Kämpade för att få upp värmen i dom. Även här gick uppförsbackarna bra, var stark, hade högre tempo och mer ork än många. Gled lätt till Oxberg och var pigg.

Oxberg - Hökberg
Här kommer jag inte ihåg hur jag kände mig eller hur det gick, huvudet är tomt. Visste att jag skulle få träffa sambon i Hökberg och få lite spordryck, det var en sporre bara det.

Hökberg - Eldris
Möss och vantbyte i Hökberg. Fick sista sportdrycken av sambon, nu skulle han möta upp i Mora nästa gång. Det var skönt att få en torr mössa och torra vantar, fick krafter av bara det. Gick bra i början sedan blev jag så förbaskat kissnödnig. Klarade inte av att staka, det tryckte för mkt på blåsan, att stå hokurad i nerförsbackarna gick inte heller bra, jag fick stå ganska upprätt. Ingen tillstymmelse till avskildhet för att stanna och läta på blåsan, bara öppna ytor, avvägde om jag skulle huka mig ner alldeles vis påret och göra som alla manliga deltagare. Men valde att avvakta till Eldris och hoppades på en bajamaja där.

Eldris - Mora
Kisspausen var en befrielse. Ibland är det allt bra skönt att gå på toaletten. Nu var det dags för den sista energin, nu tog jag energigel som jag fått av käraste kollegan. Jädrans vilken fart jag fick, vet inte om det var gelen eller för att det nu var 9km till Mora. Men kung i spåret blev jag. Tog en sista energigel när det var 5 km till mål och susade fram i spåret ända fram till mål. Vid målgång var jag nära på att börja gråta av lycka, att jag klarade det. ofantligt skönt och superstolt över mig själv.

Drack och åt mkt under dagen, så här såg det ut totalt under mina nio mil:
16 muggar vatten, 14 dl sportdryck, 11 muggar buljong, 1 mugg kaffe, 3 energikakor, två proteinbarer, två energigel.

Nu lite tacksamhet:
Sambon: Tack för allt stöd under loppet och för vallning av skidorna. Din tålmodighet när jag begett mig ut på skidträning. Utan din suport hade det inte gått.
Vasalopps Anders: Tack för alla tips och för mitt alldeles egna skidspår.
Kenneth: Superdupervallatips, tack för det! Vallade inte om skidorna en enda gång under loppet.
Käraste kollegan: För uppmuntring och stöd. Och för energingelen som gjorde att jag spurtade in till Mora.
Pappa: Enorm prestation att slita i nio mil. Envisheten har jag fått från dig.

Puss och kram på er alla