Fru Bakken Edbäck
Hej!
Nu har det gått två dagar sedan jag fick ett Ja från Sambon i Fjällkyrkan i Sälen. Det känns bra att vara fru/maka, inte annorlunda alls mot innan faktiskt. Konstigt men så är det. Det som är det mest ovana är väl efternamnet, svårt att få in i huvudet att det ska vara dubbelnamn numera, Bakken Edbäck. Nu gör jag ju i allfall min blogg rätt, med namnet alltså….
Hur var då den stora dagen… helt underbar. Vi spenderade faktiskt natten till bröllopsdagen ihop. Många kanske anser att det var fel, inte traditionellt, men det fungerade för oss. Hade jag vart hemma kanske jag hade sovit någon annanstans men nu när vi bodde på ett fullt hotell så blev det att vi delade säng även denna natt. Men efter frukost smet jag iväg och sedan fick mannen inte se mig förrän det var dags för fotografering.
Två timmar hos frisören. Hon envisades med att håret skulle upp på spolar för att det skulle ska volym. Tsss volym, det får jag genom en redig tupering. Att försöka få lockar i mitt hår är näst intill omöjligt, och jag fick rätt, inte mkt volym av spolarna, hon fick ta till tuperingen. Att man inte lyssnar på kunden från början….. Nu kanske jag låter lite hård, hon var verkligen snäll, lite nervös verkade hon allt. Men det kanske är svårt att hålla nerverna i styr när man har med en brud att göra, en bridezilla… He he he…. Nej då, jag var lugn och harmonisk, fick även lite champange att smutta på. Det blev en frisyr tillslut, en knut på sidan med volym (tack vare tuperingen….). Blev superfint! Brudtärnan däremot, lockades av den andra frisören så hon såg ut som min farmor såg ut när hon levde. Men de fixade även till hennes lockar, tur det, med lite rufs blev det bra…
Apropå brudtärnan Linda när jag har henne på tal. Hon stod för nervositeten denna dag. Inte bara idag utan hela det året hon gått och väntat på sin uppgift. Hon var orolig för att inte jag var orolig, hon var nervös för att inte jag var nervös, hon var stressad för att jag inte var stressad. Söta goa vän….
Efter frisören var det dags för sminkningen. Den blev kanon, jag såg verkligen bra ut om jag får säga det själv. Lager på lager av spackel för att släta ut hyn och toppen på det lite trebensfransar. Tjejen som sminkade var urmysig och urgullig. Tack ska hon!
Sminkningen tog längre tid än beräknat och nu var det lite bråttom. 45 min kvar till fotografering. Och jag skulle båda äta lunch och klä mig, jisses! Nu kom faktiskt nerverna och min bridezilla väcktes inom mig. Jag blev en bitch! Snäste och var lite otrevlig, men jag blev verkligen stressad över att ha mindre tid än vad som var beräknat i början. Snälla kollegan hade fixat lunch och det var kanon att hon gjorde det. Utan hennes hjälp under dessa stressiga 45 minuter hade det inte gått. Men jag blev klar i tid och hann i tid till fotograferingen.
Fotograferingen skedde utomhus och nu såg vi varandra för första gången. Inte för första gången så utan när vi var uppsnofsade. Det blev inte det där magiska ögonblicket som folk säger, att man fäller en tår när man ser varandra. Kanske var det för att jag var så stressad eller för att vi redan setts på självaste dagen innan, att spänningarna inte låg i luften. Fin var han min man, mkt stilig…. Fotograferingen tog 1,5 timme, utomhus, brrrrrrrrrrrrr. Tur att vädret var toppen, strålande sol, klarblå himmel, vindstilla och några minusgrader. Tänk att han där uppe lyssnat på vår beställning, den gjorde vi redan för ett år sedan. Det blev snöpulsning och fotografering på olika ställen, bla i en hundspann. Vi fick många påhejningar under vår tid ute, det var ju inte så att vi var själva i sälen. Bilar som stannade och skoterförare som gjorde tummen upp. Kul med uppskattning och att man syns, det gillar jag….
Spänd väntan i kyrkan. Nu såg jag även att min ögonskugga blivit förstörd, av utomhusvistelsen. Men det var egentligen inte så farligt, utan gick lätt att fixa innan min stora entré. Hela vigselakten är lite dimmig, var nog lite omtumlad. En overklig känsla som inte går att beskriva. Prästen var kanon, lättsam. Solosången var fantastisk vacker. Jag vet att Magnus sa Ja väldigt högt och tydligt så jag började skratta. Efteråt skyllde han på att han inte pratat på länge…. Nu var vi man och hustru!
Hela middagen var fantastisk. God mat och dryck och massor av bra och roliga tal. Våra toastmasters gjorde ett underbart jobb hela kvällen (även på fredagen då vi åt middag i en Lappkåta), tusen tack ska de ha.
Kvällen avslutades med massor av dans, även Beat It dansen dammades av…
Tack så mycket alla som var med oss och firade i dagarna tre. Tack för alla fina presenter och lyckoönskningar.
Puss och kram till er alla
